Soulburn

And the world is like a shiny diamond, the way it glitters if you polish it right.
Kom på idag att Queen´s Brian May har skrivit en låt om mig. Jag hade inte riktigt fattat varför 2006 var en bajamaja av år jag levt. Men nu vet jag! "I´m just the pieces of the man i used to be, to many bitter tears are raining down on me. I´m far away from home, and I´ve been facing this alone for far to long." Jag har alltid haft svårt för folk som tycker att låtar, främst kärlekslåtar, "talar" till dom. De flesta är ju bara förklaringar om hur "alla" känner när man är lyckligt kär, olyckligt kär, eller bränd. Men ändå sitter det miljoner och tycker att den här låten talar just till mig. Och så är man där själv. Men det här är ju ingen kärlekslåt. "I´m just the shadow of the man I used to be, and it seems like there´s no way out of this for me. I used to bring you sunshine, now all I ever do is bring you down." Jag skulle nu idag kunna ha skrivit orden själv. Tänk att man kan överge sin själ, sitt tänkande, sin tro, sig själv för att tillfredställa en annan människa. Och i tron om att man gör det för att man älskar. Och den man älskar fattar inte vad det är man gjort. "Too much love will kill you, everytime."

Fill your boots man!

Formtoppen fortsätter. Jag vet inte vad som hänt egentligen. I princip hela förra året var en lång pina med taskigt självförtroende, misslyckade dejter och elaka människor. Sen bara "plopp" i mitten av december så mår man prima igen. Konstigt, är det nått de har i maten nuförtiden, nått Moderat påhitt där livsmedelsindustrin proppar varor fulla av uppåttjack så alla plikttrogna medborgare känner en brinnande lust i att söka jobb, vara glada och utan att blinka betala 800 spänn i månaden för en värdelös a-kassa?

Tror det är småbarnens tid som är inne nu. Först snöade jag in på Bianca Ryan totalt (http://www.boreme.com/boreme/funny-2006/bianca-ryan-p1.php?fromrelated=1) och sen kommer en as-näpen liten 8-åring från Dublin och charmar arslet av allt och alla med sina busringningar (http://www.johntedwards.com/2006/10/15/little-irish-girl-prank-calls/), Demolition Company är suveränt bra!

Fick en ovanligt lång blick av en tjej på bussen idag. Hon tittade lite för länge liksom, så man nästan hann bli lite varm inombords. Hon var rätt snygg faktiskt. Med mitt nyfödda självförtroende borde det inte vara några problem att vandra fram till den ståtliga fregatten och ropa "Ready for Boarding"? Men det är det. Vet inte hur man gör. Törs inte. Kanske om hon tittar imorrn igen.......

Fridens.

Drunk Review

Var på krogen ikväll för första gången i år. Jädras vad full man blev. Som en 15-åring på avslutningsfest. After work hette det visst. Ok, sa jag, det kan bli kul. Ett coverband spelade. Highway to Hell, Living on a Prayer osv. Men fan, jag känner igen han som sjunger. Känns bekant. Sen kom sanningen som ett bandyrapp i pannloben. Det var ju (L) Arvingarna!!! Sålde min själ till Eloise!! Stod och studsade till samma gäng jag hatade för 12 år sen. AAAhhhhh!! Men brydde mig inte så mycket. Är ju så mycket mer vuxen nu, har man kul så är det bra. Och så var det. Imorrn kommer jag att lyssna på ballader och gråta, men just nu mår jag jävligt bra!!

Waiting For My Real Life To Begin

Blev berörd idag. Ganska mycket också. Kollade på avslutningssvsnittet av Scrubs. Egentligen är det en jävligt bra, intelligent och kul serie. En helt egen stil, som tar en stund att komma in i, men när man väl är inne så inser man att det är något som inte gjorts förr. För en novis så ser det ut som en skruvad komedi, vilket det också är till viss del. Men om man orkar bry sig så märker man, att på 2 sekunder kan serien förvandlas från komedi till sorg. I avslutningen på säsong 2 spelas en helt underbar låt, därav rubriken. I original är det Colin Hay som sjunger den. Men den version som spelas i Scrubs är det skådisarna som sjunger. Gör er själva en tjänst, leta upp texten på nätet, och ladda ner låten här: http://res1999.blogspot.com/2006/07/doctor-is-in-again.html
Livet passerar många människor medan de smider planer för det. Men livet kanske redan finns framför dig. Men du vill inte se det för I´m waiting for my real life to begin....

Gud föråter inte för han har aldrig fördömt

Rubriken kommer ifrån Så som i himmlen, jädra bra film. Ungefär en kommentar man vill höra på nyårsdagen. Nu är den skiten avklarad iaf. Fylla, smällare, käftande och förförsoning. Hur osams man än är så blir det bra på nyår. Fint, eller bara ganska svenskt? Fan vad kär jag är i Filippa Bark. Jag vet att det är en skådis som spelar men, det är ändå jävligt kul och jävligt på pricken! Om man hade en del av Sisselas talang, vad mycke man skulle kunna göra. Det enda man kan göra, precis just nu, är att insupa helgen, och göra vad man kan på måndag. Men vem fan vet vad man kan göra efter det. Måste ta tag i min talang, och göra det NU!