Soulburn

And the world is like a shiny diamond, the way it glitters if you polish it right.
Kom på idag att Queen´s Brian May har skrivit en låt om mig. Jag hade inte riktigt fattat varför 2006 var en bajamaja av år jag levt. Men nu vet jag! "I´m just the pieces of the man i used to be, to many bitter tears are raining down on me. I´m far away from home, and I´ve been facing this alone for far to long." Jag har alltid haft svårt för folk som tycker att låtar, främst kärlekslåtar, "talar" till dom. De flesta är ju bara förklaringar om hur "alla" känner när man är lyckligt kär, olyckligt kär, eller bränd. Men ändå sitter det miljoner och tycker att den här låten talar just till mig. Och så är man där själv. Men det här är ju ingen kärlekslåt. "I´m just the shadow of the man I used to be, and it seems like there´s no way out of this for me. I used to bring you sunshine, now all I ever do is bring you down." Jag skulle nu idag kunna ha skrivit orden själv. Tänk att man kan överge sin själ, sitt tänkande, sin tro, sig själv för att tillfredställa en annan människa. Och i tron om att man gör det för att man älskar. Och den man älskar fattar inte vad det är man gjort. "Too much love will kill you, everytime."