Ready to take a chance again

Perkele vad förra helgen slet!! After Work började kl 5, hade tänkt gå hem efter 22 nånting. Men hade så skoj med att "dansa" att klockan försvann ur medvetandet. Var i det stadiet då man skiter i alla runt omkring. Bryr sig inte hur man ser ut eller beter sig. Skön känsla. Törstig av allt stuffande söker man sig till en överfull bar. Tittar åt vänster och ser en trevlig madam och så hej hopp öppnar man käften. Hjärnan är vid detta tillfälle offline så det blir till att tala från själen då. Det går bra. Vi har kul, dansar, pratar och sen är klockan 02.00. Man har festat på krogen i 9 timmar! Vi följdes hem, som om det var det naturligaste i världen. Borta är tankar som "Nu ska jag få" eller "Har jag kondom med mig". Tror aldrig jag känt så nångång förut. Det kändes och blev bra. Vaknade upp på ett nytt ställe, vi kramades och pratade tills jag gick hem. Träffas på söndag? OK! Lördagen blev ett slags schlagerparty. Knappt vaken från fredagsfyllan satte det igång igen kl 19. Festivalen sög, bara Filippa B var värd att se på, även om S gjort roligare saker så är det säkert nervsprängande att medverka i Sveriges största program. Det blir säkert bättre på Jam. Jag vet att det blir bättre. Iaf, hela veckan har jag legat efter med ungefär 5 timmars sömn. Nu ska jag ta igen det. Efter MF ska jag ner i säng och inte gå upp förrän jag inte orkar ligga längre. Fast det kanske blir svårt när man tror man är kär? Är jag det? Är jag?